Valentine´s Day

Idag är en kärleksfull dag här i väst. Barnen kom hem från skolan fullastade med kort, pennor, klistermärken och godis. För att få hem allt hade fröknarna sett till att fredagspysslet bestod i att fixa Valentine´s påsar, smart! Likaså kom det förra veckan hem en lista på alla barn som gick i respektive klass, för ska någon få ska alla få. Rättvist och bra. På radio pratar de oavbrutet om vad man ska hitta på med sin älskling idag. Hur mycket (eller lite...) en Valentine present får kosta. Vilken restaurang man ska gå på och om man inte kommit ihåg att boka bord, så är det tips på speciellt kärleksfulla recept man bara måste laga. Barnen älskar denna nyupptäckta högtid. Att få ännu en dag då det är ok att frossa i godis är ju aldrig fel.

För oss innebär Valentine´s Day Tacco-frossa och glass. Valentine är inget man slarvar bort :-)

Så Happy Valentine´s Day
/Linda

Fredagkväll

Jag är alldeles ensam hemma, nästan. Jag och Diana Krall. Mysigt har vi det. Ska laga lite risotto innan Per och trollen dundrar in efter skoldansen.  Idag har det varit en fantastisk hemmafrusdag. Lämnade nöjda glada barn i skolan. Han säga hej då till min älskling. Satte på mig springkläder och stack ut. Kom hem och var klar för dagen 9.30 !!! Helt underbart. Lite förmiddagsfika, pappers fix, plock fix. Sen lyxlunch med Anneli i solen i Saratoga. Sen mera lyx, hämta glada sprudlande tjejer och äta glass i solen i Campell. Sen kom dammsugaren och tvättmaskinen och torktummalren och brummade en stund. Men de störde inte så mycket. Dagen är och förblir en lyx dag!

INTE springa

Om skolan kan man skriva hur mycket som helst. I början visste jag inte vad jag skulle tycka om skolan. Bra, ok eller bara konstig. Så mycket som skiljer sig från den svenska. Men ändå är det en skola precis som hemma. Med barn och fröknar. Jag tror i alla fall att jag i stort gillar den skolan som barnen går i. För mina barn är den väldigt bra och tjejerna trivs. Jag har försök tänka vad de stora skillnaden är. Här kommer den första.

1) Barnen ska följa strikt regelverk även på rasten, men ändå leka.
Den skillnad jag har svårast att acceptera.
Andra veckan i skolan gick alla klasser igenom hur man uppträdde ute på skolgården i olika situationer eftersom skolan upplevde att reglerna inte följdes. Detta gjorde genom att elever i klass 5 spelade teater vid tre stationer, bla vid klätterställningen. Ett "good example" och ett "bad example" spelades upp. I det goda exemplet gick en pojke fram och frågade artigt "Vill du leka med mig i klätterställning" "Javisst, gärna" svarade den andra gossen. Sen gick de sakta och ordentligt till klätterställning. Klättrade noga och ordenligt, utan några risker, upp och åkte ned fint och ordnat ned. När de såg att någon glömt en boll gick det och hämtade den och lämnade där den skulle vara. Inga reaktioner från publiken.  I det dåliga exemplet kom samma kille springande "ska vi leka?" "Nä", "Jo schyssta då?" "Ok" sen sprang de till klätterställningen, hoppade upp i den flög ner skrattade. Såg bollen, kastade den till varann några gånger och fortsatte leka. Publiken jublade. Lite krystat skulle sedan fröknarna förklara vad som var fel i det sista exemplet. INTE säga nej när någon frågar, INTE kasta boll i klätterställningen, INTE springa på skolgården. = INTE vara barn i mina ögon...

Det finns ett ställe man får springa på. På gräsplanen. Asfalt = hårt = farligt = ej springa.

En annan konstig sak jag ej förstår är att när rasten är slut blåser en rastvakt i en visselpipa. Då ska alla barn sätta sig på huk, direkt precis där de är. Där ska de sitta tills samma vakt blåser igen och sedan ska barnen gå till sina klassrum. Varför?

Är det så våra regler uppfatts av barnen? Ologiska?

Här!

Nu är vi här i Väst. Framme äntligen. Äntligen lite i ordning. Huset inflyttat, möblerna uppackade, bilar i garaget, internet som funkar, Per på jobbet, barnen i skolan, Linda hemma. Så skönt att det är klart. Vi är liksom nästan redo för livet här i CA. Men ändå lite konstigt. Var det inte värre? När kommer smällen? Eller har jag bara missat allt och Per fixat som en dåre.

Klart att det varit kämpigt. Framförallt för barnen. De har utmanat sig själva flera gånger om. Att vara själv på en lektion där man inte förstår vara sig språk eller rutiner är jobbigt. Att gå dit igen och igen och igen är starkt. Att dessutom efter en vecka kunna säg "Mamma jag älskar min skola!" är tufft. Jag beundrar dem och inser att jag aldrig skulle klarat av det när jag var liten. Mina goa troll, de får guldstärnor varje dag.

Roller har också varit kämpigt. Vad har vi för roller hemma nu? Är jag bara lat och Per dem som är duktig? Vi var liksom tvungna att gnida in oss i vår nya roller och rutiner. För att få maskinen att funka perfekt. Som tur är pratar vi samma språk, och har samma mål.

Att ha ett härligt, spännande äventyr här i Väst.

:-)
/Linda