Nu är vi här i Väst. Framme äntligen. Äntligen lite i ordning. Huset inflyttat, möblerna uppackade, bilar i garaget, internet som funkar, Per på jobbet, barnen i skolan, Linda hemma. Så skönt att det är klart. Vi är liksom nästan redo för livet här i CA. Men ändå lite konstigt. Var det inte värre? När kommer smällen? Eller har jag bara missat allt och Per fixat som en dåre.
Klart att det varit kämpigt. Framförallt för barnen. De har utmanat sig själva flera gånger om. Att vara själv på en lektion där man inte förstår vara sig språk eller rutiner är jobbigt. Att gå dit igen och igen och igen är starkt. Att dessutom efter en vecka kunna säg "Mamma jag älskar min skola!" är tufft. Jag beundrar dem och inser att jag aldrig skulle klarat av det när jag var liten. Mina goa troll, de får guldstärnor varje dag.
Roller har också varit kämpigt. Vad har vi för roller hemma nu? Är jag bara lat och Per dem som är duktig? Vi var liksom tvungna att gnida in oss i vår nya roller och rutiner. För att få maskinen att funka perfekt. Som tur är pratar vi samma språk, och har samma mål.
Att ha ett härligt, spännande äventyr här i Väst.
:-)
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar